Har lämnat min älskade lilla Lilly själv på dagis för första gången. Hon sa inte ett ljud när jag räckte över henne till dagis personalen. Det kändes tryggt. Pussade och vinkade hej då.
Är i centrum nu och fikar med Tessan. Går på hel spänn och väntar på samtal från dagis om att hon är otröstlig. Jag vet att hon har det bra och att det förmodligen kommer gå jättebra hela dagen men ändå ska man gå runt och noja. Dom typiska mamma-känslorna. Ni som är mammor vet precis vad jag pratar om.
Men nu ska jag tänka positivt! Och fortsätta fikandet och shoppandet. Får hålla mig sysselsatt med det idag så jag inte funderar så mycket..
