Igår var Albin här med min pappa, lillasyster Jill och Lotta. Vi käkade tillsammans nere i restaurangen och vi alla beundrade lilla Lilly. Hon är ju så bedårande söt! Kan inte sluta titta på henne. 
Men igår då så skulle Albin sova hos morfar vilket han var jätte glad över. Han till och med bestämde sig att direkt efter efterrätten att det var dags att åka hem till morfar. Han ville inte vara kvar med mamma, pappa och lillasyster. 
Så på kvällen ringer pappa. Han sa något i stil med  "Allt har gått jättebra. Vi har läst saga och gjort si å så å blablabla allt är så bra. Men nu har han lite mamma längtan och vill säga godnatt bara" så pappa räcker luren till Albin. Ojojoj jag börjar nästan böla nu när jag tänker på det. Jag hör hur hjärtekrossad han är när han får ur sig "mammm m m maa ja längtar efter dig. Ja vill inte vaja häääj" mellan gråten och tårarna. Min stora lilla kille som älskar att vara hos morfar säger att han inte vill vara där. Jag håller borta mina tårar och gråten i styr medans jag prata med honom och försöker lugna honom och tänka på annat. De första 7 minuterna var omöjliga. Han bara upprepade att han ville vara hemma med mamma och inte sova hos morfar.  Tillslut kommer han på andra tankar då han kommer på att han gjort illa ögat tidigare på dagen och behöver "savla" för att det ska göra mindre ont. Vi säger då puss och godnatt. 

Förstår ni att jag igår kväll blev utsatt för tvåbarnslivets svartsjukedrama. Eller det där var inte ens svartsjuka. Det var bara min stora lilla kille som kom till insikt med att jag inte kommer ge honom all min uppmärksamhet som jag gjort tidigare. Jag verkligen hörde i hans röst att han var rädd att jag glömt bort honom. Usch, min förstfödde! Det gjorde så ont i mamma hjärtat. Jag har aldrig saknat honom så mycket som jag gjorde igår. Jag och Fredrik sa det till varandra efteråt att vi får verkligen hjälpas åt med att få honom att inte känna sig utanför eller bortglömd. 

Nu vill jag bara åka hem och pussa å krama min fina, älskade Albin. Tillsammans med Lilly. Och Fredrik. Jag vill vara vår fullbordade familj tillsammans! 
Lilly har precis ätit och ligger å sover på mitt bröst. Vi ska snart gå ner å äta frukost och klockan 09.10 har vi tid hos barnläkaren så efter det får vi förhoppningsvis åka hem. 


Kommentarer
Lórien säger:

Åh gud jag vet inte om det är gravid hormonerna eller om jag tänker mig samma situation om ett par veckor fast än Eira bara är 2! Huuuujedamej. Kanske är bäst att avstå från att prata i telefon med henne, för jag lär ju börja stortjuta för att jag saknar henne även fast hon inte alls är ledsen själv haha!

2014-01-28 | 13:39:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: