Jag tycker att det här ämnet är väldigt intressant, dels för att jag har fyra småsystrar men även för att jag har två nära vänner som jobbat på förskola under en längre period. Det har givit mig större insikt om barn, utveckling och förskola.
Jag anser att barn behöver det umgänge och den stimulering som man får på dagis. Det kan man inte få hemma. Däremot är det nog viktigt att barnet fortsätter att få uppmärksamhet hemma, så att han/hon inte får utlopp över de andra barnen på dagis. Att barnen inte syns hemma och därför måste synas mest bland de andra barnen. Det jag tror är viktigast att tänka på är att det inte blir för långa dagar på förskolan. Barnen orkar inte det, och de tar inte längre in det som händer mor slutet av dagen. Det tror jag påverkar humöret och hur barnet hanterar sina känslor.
Låt inte barnet bli det barn som kommer först till dagis, och hämtas allra sist. Det är de barnen som förskolepedagogerna ofta märker blir aggressiva, trötta, understimulerade och inte får tillräckligt med uppskattning och uppmärksamhet hemifrån.
Lilla landet lagom med andra ord - lagom mycket hemma, lagom mycket dagis. Sen så är ju självklart alla barn olika personer med olika behov. Ofta är det även väldigt olika rutiner hos föräldrarna, vilket självklart påverkar hur mycket barnen behöver vara på dagis. Men så länge stimuleringen barnen får på dagis inte går över till utmattning och trötthet, och barnen får den uppmärksamhet och kärlek de behöver hemifrån så går det nog bra :)
Jätte tråkigt!! Men Patrik har semester vecka 29 å vi kommer ner snart igen :) <3
Jag tycker absolut att barnen ska gå på dagis!