Jag har precis klarat av årets första hemma-träningspass med hjälp av Olga Rönnbergs bok träning för nyblivna mammor. Det var en speciellt känsla måste jag med ge. Det var kul men det är ju en besvikelse att inse hur jävla svag man är. Det var även intressant att göra det med två barn hemma. Jag valde nog lite fel tid. Hade jag varit smart hade jag tränat innan jag väckte Albin och innan Lilly vaknade å ville ha mat. Jag tajmade ju givetvis in att träna precis när Lilly vaknade och ville ha käk så det blev några pauser för amning, rapning osv. Sen har ju lilla treåringen själv en tendens till att göra livet liiiiite, bara lite, svårare för mig. Som tex ta boken å springa iväg så jag måste bläddra fram till övningarna om och om och om igen, springa runt och hoppa på mig, sjunga högt så jag tappar räkningen på repetitionerna osv. Så det var en lite kaotisk träningsupplevelse men set funkade. Jag har ju inte riktigt koll på alla övningar så jag ger det den här veckan så är jag igång på riktigt. Och på onsdag när det är dags igen (imorgon blir det bara promenad enligt schemat) så ska jag verkligen välja en bättre tid på dygnet!
